angiesfunderingar

Nu har jag kommit på d.
Jag behöver en fototapet.
Me hustak på.
Tänkte först att d vore bra i vardagsrummet.
Men tänkte om.
Sovrummet är nog enda rätta.
Spendera nätterna bland hustaken.
Hur bra är inte d då.
Lite som att sova bland molnen.
Fast när jag tänker lite till får d nog bli en stor tavla.
Eller målar jag direkt på väggen. Den billiga varianten.
Om jag kanske flyttar.
Till fler hustak eller så.

I Stockholm kan man göra stadsvandring på taken.
Syftet är såklart att se stans historia, ur ett annat perspektiv.
Å att få platser utpekade.
Jag skulle kunna tänka mig en sån stadsvandring.
Fast mer för att se livet.
Ur ett annat perspektiv.


"When this old world starts a getting me down
And people are just too much for me to face
I´ll climb way up to the top of the stairs
And all my cares just drift right into space

On the roof, its peaceful as can be
And there the world below dont bother me

On the roof, thats the only place I know
Look at the city, baby
Where you just have to wish to make it so
Lets go up on the roof

That right smack dab in the middle of town
I found a paradise thats troubleproof
And if this old world starts a getting you down
Theres room enough for two
Up on the roof... "

Idag har jag solen i ögonen.
På riktigt.
Det är så underbart att jag nästan inte orkar.
Som jag har saknat solen.
Jag är glad att den visar sig.
Allt blir som lite lättare då.

Lunchade me fina Mange.
Han har lite samma effekt som solen.
Gör mig glad.
Solen i ögonen å skuggorna bakom mig.
Love it.
 

Vi hade en liten tävling idag på jobbet.
En sån som kräver full fart å totalt fokus.
En sån som gör att hjärnan efter nio timmar känns helt mosad.
Men d är kul.
Idag va jobbet verkligen roligt igen.
Gnistan lite som tillbaka.
Jag fortsätter i min jobba-träna-sova-cirkel.
Som en liten hamster. I ett stort hjul.
Ibland springer hamstern. Ibland snurrar hjulet.
Då å då händer båda sakerna samtidigt.
Å snart redan helg igen.
Jag begriper inte vart all tid tar vägen.
Det kräver en egen fundering känner jag.

Nu är jag nog övertrött.
Sådär så jag nästan inte alls e trött.
Hopplöst när d händer.

Jag är ju väldigt förtjust i listor.
Om allt möjligt.
Allt som kan listas är på nåt sätt bra.
Eller dåligt.
Beroende på va man listar.
En lista me både och är den om värk.
Träningsvärk är bästa.
All annan värk sämsta.
Det kan den gott ha tycker jag.
Nageltrång, huvudvärk å magont.
Skäms i grupp, säger jag.
Tillsammans me favvo-hat-värk så som:
mensvärk, migrän å hjärtkross.
Skit, på ren svenska.
Å då menar jag inte på d där bra sättet.
En svår värk att placera är förlossningsvärk.
Gör ont såinihelvete.
Men man får ju trots allt nåt bra för den.   

Ibland vill man nåt. Vill så d värker.
Har inte bestämt vart på listan den värken hamnar.
Beror väl på om man får som man vill.

"We should change people's definition of love
So forget what you heard
The only way that this will work
Is if you love me when it hurts
Can you love me when it hurts"
 

Jag har träffat min nya fina vän ikväll igen.
Min vän är platt å ganska enformig. Men fin på sitt sätt.
Opposites attract, säger man.
Det händer ibland, säger jag.
Jag hoppas att d är en vänskap som kommer hålla.
Bästa är att d är upp till mig.
Min envishet talar för.
Ha gjort en liten pakt me mig själv.
Fokus JAG.
Allt annat få faktiskt vänta.
Jag måste tillbaka först.
På riktigt.

"I take-2 steps forward
I take-2 steps back
We come together
Cuz opposites attract
And you know-it ain't fiction
Just a natural fact
We come together
Cuz opposites attract"
 

En vecka till lön idag.
Jag har inte särskilt mycke kvar av den gamla.
Även om senaste lönen va relativt bra.
Men så är d ju.
Det som finns ska spenderas.
Å ju mer man har...
Jag har verkligen en förmåga att anpassa mitt spenderande efter lönen.
Spara är inte riktigt min grej.
Shoppa däremot.
Kommit på att jag kanske ska använda mig av ordet investera istället.
Investera i en ny tröja.
Mycke bättre. Å lite som mer nödvändigt.
Fast egentligen ganska onödigt.
Måste göra en garderobskoll snart.
Började i helgen att plocka bort lite sommarkläder.
Alltså, inte bort bort, mer till en annan garderob.
Så de inte behöver stjäla plats å fokus från höst/vinterkläder.
Hittade plötsligt en tröja jag hade glömt bort.
Å en till.
Sen kollade jag inte mer.
Däremot köpte jag två nya.

"Money makes the world go 'round
People will be people always
Baby, what goes up comes down
This I know, so here I go"
 

Idag är gråaste dagen ever.
Regnstaden slår rekord i regn. Å grått.
Den enda färg jag sett från mitt fönster är grillens neonskylt.
Inte särskilt uppmuntrande.
Dessutom ganska suddigt.
Eftersom regnet fullkomligt öser ner. Jag säger d igen, ÖSER.
Ger mig på en dos positivt tänkande.
Tänker att vi har tur.
För d kan lixom bara bli bättre.
Lyckas sådär me d tänket.
Men jag försöker åtminstone.
Yey för mig.
Gör oxå mitt bästa för att färga till denna onsdag.
Me knallorange tröja å turkosblå jacka.
Johorå, färgseendet finns tydligen kvar.
Även om man kan tro motsatsen när man tittar ut.
Passande nog är d Grey´s Anatomy på tv ikväll.
Det bästaste grå jag vet.

"Don't forget my broken heart
You remember it from the start
You made it and it's all a part
Of your grey blue eyes "
 

Igår satt träningsvärken kvar.
Jag såg me andra ord fortfarande ut som en gravid kvinna nerför trappan.
Eller som att jag övat på att bli gravid.
Så kul såg jag alltså ut att ha haft.
Men d va bara som d såg ut. Tro mig.
Hur som helst, tränade bort.
Både träningsvärken å större delen av kvällen igår.
Fick förvisso ny träningsvärk idag, men hey, den kan oxå tränas bort.
Skulle egentligen yogat, men d blev inställt.
Istället blev d en halvtimme på löpbandet.
Följt av en timme i gymmet.
Å jag måste säga att jag gillar bandet.
Jag som inte ens tycker om löpning.
På bandet - no problems.
Vilket egentligen är lite märkligt.
Man kommer ju ingenstans där. Inte alls så jag jobbar i vanliga fall.
Men att se klockan å kilometerna ticka.
Sånt gör mig förbannat nöjd. Över mig själv.
Det är ju bästa.
När man kan bli nyttig, duktig å nöjd av samma sak.

Så nu tänker jag att löpbandet ska få en plats på min vänlista.
En vän jag måste träffa ofta.
Även om d är för att trampa på den.

"Light up, light up
As if you have a choice
Even if you cannot hear my voice
I'll be right beside you dear

Louder louder
And we'll run for our lives
I can hardly speak I understand
Why you can't raise your voice to say"
 

Jag är inte helt säker.
Men d känns lite som att jag är på väg tillbaka.
Ett steg i rätt riktning åtminstone.
Jag har nynnat. Å tillåme gett ifrån mig ett Tjoho. 
I början på en novembergrå vecka.
Det är sånt jag gör. När jag är jag.
Känner själv att jag är lite härligare då.
Å, va jag har saknat mig!
Vet inte vart jag har varit. Men garanterat inte närvarande.
Å garanterat inte på solsemester.
Vilket jag gärna hade varit.
Närvarande på solsemester alltså.
Men på väg tillbaka är ändå bra.
Långt mycke bättre än borta.
Nu ska jag bara ta mig hela vägen.


"Tusen dagar har redan passerat
Vi har ett revir att bevaka
Tusen avtryck i den grå trottoaren
Tusen omvägar hem
Det är visst nån som är tillbaka

Inte varmt men nästan vår
Ingen lösning men ett spår
Inga planer men ett steg
Inte där än men på väg

Och det är svårt att säga mer än så.."

Alla som känner mig vet nivån på mitt matlagande.
Ungefär att d inte existerar.
Om jag inte direkt måste.
Jag tycker alltså om att äta mat som inte behöver lagas.
Utan som mer bara kan plockas fram å ätas.
Snabbt å enkelt.
Det minskar variationen något.
Så försöker jag ju dessutom äta nyttigt.
Snabbt, enkelt, nyttigt. Inte mer variation direkt.
Men i detta har jag hittat nygammal kärlek.
Morötter, som sagt. Bra skit. 
Å kanel. Som på inget sätt har me närmandet av jul att göra.
Men d är gott. På fil tillexempel.
Knäckeknarkaren i mig är ju såklart löjligt förtjust i kanelknäcke.
Inte så särskilt nyttigt, men väldigt gott.
Jag har oxå återupptäckt honungen. Som pålägg på knäcke.
Fördelaktigen i kombo me ost. Utsökt, I tell you.
Väntar bara på att jag snart ska börja me senap/ost-varianten oxå.
Den har varit borta länge nu.

Inser just en sak.
Jag har väldigt mycke kryddor i mitt skafferi.
Särskilt för å va en som nästan aldrig lagar mat.
Eventuellt just därför..
Står fast vid min önskan om en egen kock.
 

Igår fick jag en räkning. Från en filmuthyrningsbutik.
Jag vill inte hänga ut nån, de gör ju bara sitt jobb, men..
HEMMAKVÄLL!
Joho, d ville jag visst. Där ser man.
Räkningen jag fick gällde två filmer som lämnades lite för sent.
Typ nån timme.
Det som va extra jobbigt va att av de två filmerna hade bara en setts.
Den andra hanns lixom inte me.
Me andra ord en väldigt dyr enånhalv timme..
Så att d nästan hade lönat sig att köpa den istället.
Typiskt.
Om d är sånt som kallas läropengar så hoppas jag att Alva lärde sig nåt.
När hon kollade på High School Musical 3.
Jag lärde mig att kanske ta ett tidigare flyg hem från Stockholm.
Alternativt lämna tillbaka filmer innan jag åker iväg.
Spontant känns d andra alternativet mest lockande.
Å mest troligt.

"But this ain't no sentimental movie
Where dreams collect like dust
You talk to me with innocence in your eyes
So now, who can you trust?"

Jag kan nästan svära på att vissa av er hade andra tankar om inlägget.
När ni läste rubriken.
Men nej, inte som kanin så.
Däremot gillar kaniner morötter. Jag me.
Tror jag ska bli morotsknarkare.
Som ett avbrott från olivknarkandet.
Har nästan tröttnat lite på oliver. Nästan.
Morötter är ju galet gott.
Å nyttigt. Enligt forskning oxå bra för synen.
Jag är glad om min syn inte blir ännu sämre.
Dessutom hjälper ju morötter tydligen hudfärgen.
Om man äter många.
Precis så som min mamma gjorde när hon väntade mig.
Jag föddes å va alldeles.. orange.
Läkarna trodde att jag hade gulsot.
Mamma frågade försiktigt om d kunde ha me morotsätandet å göra.
De skrattade lite å sa nej.
Mamma förklarade att hon hade ätit två kilo. Om dagen.
Då trodde de att d nog kunde va så trots allt.
Ändå.. Både mamma å jag har synfel.
Fast hennes är nog mest åldersrelaterat.
Mitt är mest dyrt.
 

Idag har varit bästa måndagen på länge.
Inte så att den varit speciell.
Inte heller solig.
Eller på nåt annat sätt särskilt underhållande.
Ändå. Bästa på länge.
Förklarar väl mer nivån på föregående måndagar.
Mina fina småsystrar, som knappt är små längre, hämtade Alva.
Det sparade mig nästan en timme. Å några mil.
Vilket såklart underlättade.

Har träningsvila idag.
Fast ja egentligen borde tränat bort träningsvärken.
Lite svårt å få in d i kvällens schema bara.
Jag å Alva åkte till ex-svärföräldrarna istället.
Å pratade om träning. Bland annat.
Längesen jag va där nu.
När de va utan ex- framför träffades vi ofta.
Nu blir d av naturliga skäl inte så längre.
Men jag gillar fortfarande att komma dit.
Det känns lixom vant. Å tryggt.

Imorn blir d jobb, yoga å löpband.
I precis den ordningen.
Å dagarna känns bara kortare å kortare.


"It’s just a sky of silver gray
Just a narrow passageway
Just a song cut off halfway 
Just another Monday rain"
 

Så ofta jag ändå kan förundras över mig själv.
På gott å ont. Om bra å dåligt.
Men tillexempel om jag-kunskapen som finns.
En av de bra sakerna alltså.
Hur mycke jag har lärt mig om mig själv.
Bara senaste året.
Jag har alltid stått me båda fötterna på jorden.
Men på nåt sätt står jag stadigare nu.
Trots den totala obalans som råder i mig för tillfället.

Äldre är klokare. Helt enkelt.
Fast då å då händer d ju att klokheten står i vägen.
Man kanske avstår vissa saker.
Just för att man vet vilka konsekvenser det k a n medföra.
Alltså risk för feghet. Åtminstone försiktighet.
På så sätt kan man oxå gå miste.
Nu gäller d inte mig så mycke.
Jag har kvar d mesta av d blåögda.
Det naiva vinner fortfarande ofta över d kloka.
Oxå d på gott å ont.

"With a love that will stand even when I fall down
I know You'll pick me up somehow
And You say that to love is to love
With both feet on the ground"

Jag hade en ganska bra dröm inatt.
Även om jag inte sov riktigt så bra som önskat.
En dotter me orolig sömn rubbade min.
Nu kommer jag inte ihåg alls mycke av drömmen.
Men d va fint väder. Å jag träffade nån jag inte sett på länge.
Nån som tydligen paddlade kanot i bar överkropp.
Bra att komma ihåg just den delen.
Kanske för att killen i fråga har en mage som inte glöms i första taget..
Hur som helst lämnade drömmen en bra känsla efter sig.
Lite piggare idag. Trots urgrå måndag.

Kommer ihåg gårdagens träning oxå. 
Svår att glömma kan man säga. 
Eftersom den gör sig mer än påmind i ben å rumpa.
Trappan är inte min vän idag, I tell you.
Men så jäkla skönt ändå. Att man känner av nyttan.
Det motiverar ännu mer att fortsätta kämpa.
Jag å Carro har dessutom tagit totalbeslut om nyttoluncher.
Till chefens förtret. Han gillar inte nyttigt särskilt mycke.
Soppa blev iaf dagens. Gott å värmande.
Åså minimorötter. Som märkligt nog är mycke godare än stora morötter.
Stora morötter blir oxå godare i mindre stavar.
Dagens lära är alltså att storleken h a r betydelse.
Men inte alltid så att stor e bättre.

Fast när d gäller stad är stor definitivt bättre.
Bäst enligt mig.
Idag fick jag veta att jag får sällskap till Sthlm om några helger.
Åker direkt från regionens julfest, som blev tidigarelagd.
Hurra för oss.
Lite som roadtrip a´la Thelma å Louise.
Fast utan d tråkiga slutet då. Å me bestämt mål.
Vi väljer glädjescenerna helt enkelt.
Å gärna Brad om han skulle dyka upp.
Jäklar va kul vi ska ha.
Dansa sönder Café Opera å åka kort tåg.
Bästa bästa. No snack.

"Oh...Don't confuse me when I say
Oh...Please don't take this the wrong way
You can lead a heart to love
but you can't make it fall
I'm tired of loving small 'cos...

Size matters, size matters, but not how you think,
uh, I'm talkin bout your heart
and what you do with it
The more seeds you plant
the more flowers will grow,
so... big up the love 'till it overflows"